Är denna text på något vis relevant?
Tycker inte att Vi M ska ha med denna text i en politisk viljeyttring!

Hur ska man kunna hålla en låg skatt och samtidigt ge en bra service till invånarna i lågkonjunkturen när det blir fler arbetslösa och färre skattebetalare?

Ett sätt är att höja skatten, men jag tycker att ett betydligt trevligare sätt är att staten äger företag. Man behöver kanske inte äga hela företag som förut, utan man kan också äga aktier. Syftet är att minska skatten.

Genom lägre skatt lockas både fler företag hit och fler arbetstillfällen skapas.

Ett sätt att bekämpa ungdomskriminaliteten är att sänka straffåldern till 13 år. Det skulle minska rekryteringen av ungdomar till kriminella gäng.
Som det är nu värvas ungdomar under 15 år till gängen för att begå brott, eftersom de inte är straffmyndiga.

Som det är nu, så om jag jobbar utomlands och jag flyttar hem så saknar barnen allmän behörighet till högskolan. Det borde finnas möjlighet att tenta av gymnasieämnen. Till exempel om man läser Linjär algebra, så borde man kunna tenta av det ämnet. (Jag tycker det är okej om man tar en avgift för varje tentatillfälle).

Jag framförde synpunkter på att det behövs nya former för finansieringen av sjukvården i framtiden. Det finns ingenting med om det i rapporten. Jag tror fortfarande skattefinansieringen av sjukvården måste kompletteras med andra former av finansiering i framtiden. Dels finns det tecken på att det kommer att behövas mer pengar i framtiden dels är det ingen kolrrelation mellan skatteintäkterna och behovet av sjukvård. Om inte annat så skulle det behövas fondering av medel för att utjämna variationerna av skatteintäkterna mellan goda och dåliga tider. Se vidare mitt svar från i somras.

Hälsningar

J-A Mårtensson

Utifrån min horisont som förälder och skolpolitiker har det varit intressant att under en tid lära känna även brittisk, kommunal skola från insidan. Det som var mest slående var betydligt mindre resurser i form av lokaler och inredning kombinerat med en mycket mer uppmuntrande atmosfär. I Sverige har vi nog generellt svårare att berömma och stimulera.

Återkommen till Sverige och Lidingö har jag med förtjusning sett hur kvalitetsutvecklingen kommit igång, där inte bara Skolverkets paragrafkontroller görs (jo, man kontrollerar bara om paragraferna följs, inte om verksamheten är bra!) utan även betydligt mer avancerade övningar som det professionella samarbetet med flera andra av Stockholms förortskommuner där man inspekterar varandra och successivt bygger upp erfarenheter och kunskaper kring det som på engelska kallas “peer review” - ungefär “jämlikar bedömer”.

Åsikten att t ex förskolan blir bättre om staten lägger fast ännu mer rigida regler har jag ingen som helst förståelse för. Det måste vara varje enskild förskola eller skola som får göra avväganden och bedömningar hur man bäst kan få verksamheten att fungera och stå till svars i olika kvalitetsutvärderingar - förutsättningarna är oerhört olika t.o.m. inom en och samma kommun. Det heller inte sant att ekonomiskt tänkande bara skulle vara av ondo - att använda skattepengarna på bästa sätt innebär inte med automatik att öka barngruppernas storlek i förskolan i all oändlighet. Det är också ett missförstånd att dagens kommunala förskolor inte skulle vara underordnade ett detaljerat regelverk. Däremot finns det inga absoluta regler för gruppstorlekar, antal barn per vuxna osv - inte minst därför att det inte finns evidens (vetenskapliga bevis) för att det skulle finnas sådana “magiska gränser”. Här på Lidingö har vi i mycket snabb takt fått bygga ut barnomsorgen - trots det har vi lyckats bibehålla, eller till och med i vissa fall lyckats minska, antalet barn per vuxen. Påståenden som att kommunerna “utnyttjar” att regelverket är “alldeles för luddigt” är helt grundlösa och leder inte till en sann utveckling av verksamheten. Det sanna problemet med kommunal förskola är inte att verksamheten generellt är undermålig - tvärtom vågar jag påstå att den är mycket bra - utan att det blir en likriktning med minimalt utrymme för nya idéer och inriktningar. Många som startar fristående skolor eller förskolor har inte ett privat vinstintresse som främsta drivkraft utan de brinner för att pröva och utveckla idéer som inte “ryms” inom de kommunala verksamheterna; och de som lyckas med detta gör det trots alla detaljerade krav och regler från statens sida omfattar både privata och kommunala verksamheter. Tala om entreprenörskap!

Med vänlig hälsning

Lars Björndahl
Tonårsförälder med erfarenhet från skola i andra länder,
skol- och förskolepolitiskt arbete i Lidingö Stad
samt pedagogisk verksamhet på högskolenivå